VÅRTERMIN 2010 Caritas grammatik. ORDKLASSER

Om(1) ORDKLASSER
Om (2) SATSDELAR
Om (3) satsanalys

INNEHÅLL
(1) ORDKLASSER

Ett språk består av ord som kan delas i ordklasser. Varje ordklass har speciella kännetecken. Alla ord hör till en av dessa sex ordklasser.

ORDKLASS och definition:
1. SUBSTANTIV (benämningar)
Substantiv är ett namn på personer, djur, saker och ting, ämnen, tillstånd.
2. PRONOMEN (ersättningsord)
Pronomen är ett ersättningsord och står ofta i stället för ett tidigare nämnt ord, motsvarande substantiv.
3. ADJEKTIV (egenskapord)
Adjektiv beskriver hur någon eller något ser ut. Adjektiv anger egenskap, kvalitet.
4. VERB ( beskriver handling, verksamhet, tillstånd)
Verb talar om vad någon gör eller vad som händer.
5. RÄKNEORD ( numeral)
Räkneord är nummer, siffror, tal, som kan delas till grundtal ( kardinala tal) och ordningstal (ordinala tal)
6. HJÄLPORD (partiklar)
prepositioner , konjunktioner, interjektioner, adverb( omständighetsord)
Prepositioner är oböjliga ord ofta tillsammans med substantiv eller pronomen och kan då utmärka en omständighet och svara til frågorna När? Var? Hur? Varför + eller liknande.
Konjunktioner binder samman ord eller satser ( bindeord, fogeord). De är samordnande eller underordnande.
Interjektioner är utropsord (!).
Adverbet är ett oböjligt ord och svarar på frågorna: Var? Vart? När?Varför? Hur? På vilket sätt? I vilken grad? Adverbet är ord. som ensam utmärker en omständidghet, såsom rum, tid, sätt eller orsak och kan vara ett viktigt och avgörande ord.
(2) SATSDELAR är ord från olika ordklasser sammansatta på så sätt att det bildas MENINGAR. De är subjektet, predikatet, objektet, adverbialet, attributet, predikatsfyllnad.
(3) SATSANALYS Varje ord i en sats hör till någon ordklass och har oböjligt eller böjligt form. I en sats fungerar alla ord som satsdelar.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

1. SUBSTANTIV
Substantiv är ett namn på personer, djur, saker ting, ämnen, tillstånd.

Substantiv har
(1) GENUS ( en- eller ett- kön): Ex.:en flicka, ett barn
(2) NUMERUS eller antalsformer,
singular ( en-tal) och plural ( fler-tal) : Ex.: en flicka, flera flickor; ett barn, flera barn
(3) KASUS är ställning ett ord har såsom beståndsdel i en sats: Ex: en flicka, flickans mössa
(4) FORM: Obestämd form.Obetonad obestämd artikel :en, ett. Ex.: En flicka, flickor
Obetonade ordet den, det kallas bestämd fristående artikel: Ex.: Den lilla flickan. Bestämd form: Flickan, flickorna
Ändelserna -en, -et, -na, -a kallas bestämd slutartikel,
(5) DEKLINATION eller böjningssätt. Indelningen i fem deklinationer sker på grundval av böjningsformen i pluralis.
Första deklination.-OR, Ex.: flicka, flickan,flickor, flickorna
Andra deklination:-AR, Ex.: pojke, pojken, pojkar, pojkarna.
Tredjedeklination: -ER, Ex.: En person, personen, personer, personerna.
Fjärde deklination. ,-N, Ex.: Ett rike, riket, riken, rikena.
Femte deklination: -, Ex.: ett hus, huset, hus, husen.

2. PRONOMEN
Pronomen är ett ersättningsord och står ofta i stället för ett tidigare nämnt ord. Pronomen ersätter ett substantiv (benämnigsord) eller ibland ett adjektiv (egenskapord).

PERSONLIGA PRONOMEN
Personliga pronomen kan vara subjekt i en sats ( i en mening).
jag, du, han, hon,den, det, vi, ni, de
Ex.: Vi läser och skriver. Det regnar.

POSSESSIVA PRONOMEN och genitivform
min, mitt, mina; din, ditt, dina;
hans, hennes, dess; (fullkomligt genitiv)
sin, sitt, sina,
vår, vårt, våra; er, ert, era;
deras ( fullkomligt genitiv)
sin, sitt, sina
Ex.: Hennes brev har skickats i dag. Där väntar han på hennes svar. Han skriver sitt namn. Hans namn är Göran. Du skriver ditt brev och jag skriver mitt brev.

REFLEKSIVA PRONOMEN (sig själv)
mig, dig, sig, oss, er, sig
Ex.: Folk tvättar sig och kammar sig på morgonen.

RELATIVA (tillbakasyftande) PRONOMEN
som, vars, vilken, vilket, vilka
Ex.: Blommorna som du ser är maskrosor.
Flickan vars mobil föll i bussen, letar efter sin mobil.

DEMONSTRATIVA (utpekande) PRONOMEN
den, det, de, denna, detta, dessa , den här, det här, de här, den där, det där, de där,
den samma, det samma, de samma
Subjektet kan vara ett demonstrativt pronomen .
Ex.: Den duger. Dessa är bra. Vad betyder detta? Boken var densamma, som jag redan tidigare hade läst. Just den blomma, som var fridlyst, var borta, Den här dagen var lite kylig. Denna dag var ändå solig. De här fina blommorna är maskrosor och de där borta är vitsippor.

INTERROGATIVA (frågande)PRONOMEN
Vem? Vad? Vad för en? Vilken? Hurdan?
Ett interrogativt pronomen kan också vara subjekt.
Ex.: Vem skrev brevet? Vad för en bok vill du ha? Vad för en bok vill du inte ha? mat tycker du om? VilkenVilken mat ogillar du? Vem är din favoritpolitiker?

INDEFINITA (obestämda) PRONOMEN
någon, något, några; ingen, inget, inga; all, allt, alla, man
Ex.: Någon har just ringt hit. Ingen har kommit hit under eftermiddagen. Alla börjar läsa samma text. Man brukar repetera den tidigare lektionen och sedan gör man några uppgifter.

DETERMINATIVA PRONOMEN
syftar framåt på relativpronomen i nästa sats. Det är ett noggrannt preciserande demonstrativt pronomen.
Ex.: Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten. Det hus som du ser där i mitten är vårt hus. Det plan som vi hade skapat fullbordades.

3. ADJEKTIV (egenskapsord)
Adjektiv beskriver hur någon eller något ser ut. Adjektiv anger egenskap, kvalitet.

ADJEKTIVETS BÖJNING
Det är substantivet som bestämmer hur adjektivet böjs: om det blir N- eller T- formigt , om den har obestämd eller bestämd form; singular eller plural form.

ADJEKTIVET kan stå framför substantivet och då fungerar det som ett ADJEKTIV ATTRIBUT i en sats ( Attribut är en satsdel).
Ex.: En liten flicka, den lilla flickan, små flickor, de små flickorna, två små flickor; Flera flickor sitter i ett ljust och bra klassrum. Vi har ett bra klassrum.

ADJEKTIVET kan stå efter substantivet i vissa fall: Då är det PREDIKATSFYLLNAD, PREDIKATIV i en sats ( Predikativ är en satsdel).
Ex.: Flickan är ung. Två skolflickor där borta är unga. Klassrummet är ljust och bra.

ADJEKTIVET KAN JÄMFÖRAS, KOMPARERAS:
POSITIV
Ex: liten, litet, lilla, små; fin, fint, fina; vacker, vackert, vackra; dålig, dåligt, dåliga; ond, ont, onda; god, gott, goda, bra; kall, kallt, kalla
KOMPARATIV
Ex.: mindre; finare, vackrare; sämre; värre;pndare; bättre; kallare
SUPERLATIV
Ex.: minst , minsta; finast, finaste; vackrast, vackraste; sämst, sämsta; värst, värsta; ondast, ondaste; bäst, bästa; kallast, kallaste
ABSOLUT SUPERLATIV
Ex.Trädet var det alllra skönaste vad jag har skett

Ex.:En liten skolflicka , två mindre barn med en vuxen samt tre större pojkar steg in i bussen. Vädret var ganska dåligt och stormigt redan på morgonen och blev under dagen värre och kallare och det värsta kom på natten, det allra värsta väder som jag har upplevt. Men nästa morgon var igen lugn och solig.

4. VERB ( handlingsord)
Verb talar om vad någon gör eller vad som händer, vad är läget.

VERBETS GRUNDFORMER
Verbets GRUNDFORM kallas INFINITIV och man kan sätta att inför det.
Ex.: att skriva, att läsa, att vara, att tvätta sig, att komma, att heta Alla ska skriva texten i häftet

ANDRA GRUNDFORMER är PARTISIP och SUPINUM.

PARTISIP
Ex.: skriven, läst, städad, (väl)kommen,
Alla är välkomna till lektion. Rummet är städat. Texten är skrivet på tavlan.

SUPINUM
Ex.: Har ni läst det och skrivit i häftet?

VERB har KONJUGATIONER.
beroende på supinum
Första (I) konjugation:- AT Ex. städat.
Andra (II) konjugation : -T, Ex. läst
Tredje(III) konjugation-TT, -DD; Ex. flytt, sytt
Fjärde (IV) konjugation: -IT, Ex. skrivit

Tillsammans med HJÄLPVERB kan desssa grundformer bilda sammasatta verbformer.
Ex.: Vi kan komma. Vill ni skriva och läsa. Brevet blev skrivet. Någon måste ha städat redan. Skulle du kunna komma tidigare?

Verbet har TEMA som anger tre viktiga form
infinitiv - imperfekt (preteritum) – supinum
Ex.: skriva, skrev, skrivit; läsa, läste, läst; vara, var, varit; tvätta, tvättade, tvättat; komma, kom, kommit. TEMA kan innehålla även presens: komma, kommer, kom, kommit

Man kallar svenska verb svaga, regelbundna
eller starka, oregelbundna. Det är bäst att mycket träna verbets böjningar utantill.

VERB har TIDSFORMER (TEMPUS)
Verb har sin böjning, som ger hänvisning till TIDEN, när någon gör någonting eller när det händer någonting. Hände det något i nutid , dåtid eller i framtid ?
Ex: att skriva, skriver (nutid), skrev (dåtid), har skrivit (dåtid), hade skrivit (dåtid), skall skriva (framtid), skall ha skrivit (framtid) , skulle skriva ( framtid), skulle ha skrivit (dåtid), Skriv! ( nutid ) Skriv inte!(nutid)

Man pratar i PRESENS -form om saker som kommer händer alltid (I all tid) eller just nu ( i nutid).
Ex.: Eleverna skriver, läser och lär i skolan.
Nu läser vi först vanliga hälsningar och sedan en text som heter På Lunchrasten. Sedan gör vi uppgifterna som hör till texten. Avslutningarna är i juni. Efter avslutningen kommer semestern.

Om saken har redan hänt, använder man olika dåtidsuttryck.
Kortaste dåtidsutryck är IMPERFEKT. ( vad som skedde). Dess grammatik är inte det enklaste, men det är viktigt att lära sig just denna dåtidsform för att kunna urskilja nutid från dåtid i talet och för att kunna göra sig förstådd i brådskande situationer.
Ex.: Ett träd föll omkull. Ett träd faller eller faller inte. Trädet ser ut så att det nästan håller på att falla.

Det är lättare att använda en sammansatt form, PERFEKT eller PLUSKVAMPEREFEKT ( har/hade + supinum) men om man kan alla dessa tre olika dåtidsuttryck och tre utsägesätt kan man bäst precisera vad har gjorts och vad har verkligen hänt och vad egentligen skulle ha gjorts i dåtid eller framtid.

IMPERFEKT (vad som skedde i dåtid)
Ex.: I går var mycket kallt och det regnade. Jag hade ingen paraply. Jag blev förkyld. Ett träd föll nära mig just när jag gick i skogen.

PERFEKT ( talar om vad som har skett i dåtid)
Ex.: I vintras har det snöat väldigt mycket men all snö har försvunnit i en kort tid. Det har varit mycket högt vattenstånd i olika länder. Flera träd har fallit i skogen.

PLUSKVAMPERFEKT ( talar om vad som hade skett i dåtid)
Ex.: En vulkano hade gjort flera utbrott i Island även i historien. Berget hade sedan varit tyst ganska många år. Påverkan på flygtrafik hade varit första gången omfattande tills det gjordes några ändringar i flygförbud.

FUTURUM (talar om vad som skall ske)( vad kommer att ske) Kommande händelser kan uttryckas på flera sätt, men ett sätt är detta:
Ex.: Katla-vulkan – (hoppas det) - skall ej få utbrott. Hoppas, att Katla vulkan inte kommer att explodera. Efter vårtermin skall alla ha semester. Efter semestern skall eleverna börja lektionerna som vanligt.
FUTURUM exactum talar noga om vad som skall ha skett i framtiden.
Ex.: Efter semestern skall alla ha vilat upp sig innan höstterminen börjar. Alla skall ha samlat krafter inför den solfattiga vintertiden.

VERBET har olika MODUS (utsägesätt), indikativ, konditional och imperativ.

INDIKATIVEN talar om en verklig handling.
Ex.: Det regnar och jag har ingen paraply med mig.

KONJUNKTIVEN ( Konditional) är en tänkt eller en möjlig handling.
Ex.: Jag skulle åka om jag inte hade blivit för sen. Jag skulle ha ringt, men mobilen var icke laddad.

IMPERATIVEN är befallningar och utmaningar.
Ex.: Ta med dig en paraply när du går ut i regn. Köp till dig en regnkappa eller en paraply!

VERB har HUVUDKLASSER AKTIV och PASSIV

AKTIV :
Ex.: Vi skriver och läser svenska i klassrummet. Eleverna lyssnar och läser.

PASSIV: S-passiv.
Ex.: I klassrummet läses och skrivs svenska. Texten läses flera gånger av alla.
PASSIV: Man-passiv
Ex.: Man läser och skriver svenska i klassrummet. Man börjar få insikt om hur intressant är att läsa språk.
PASSIV: Bliva-passiv
Ex.: Texten blir läst av alla elever.

5. RÄKNEORD (numerus)
Räkneord är nummer, siffror, tal, som kan delas till grundtal (kardinala tal) och ordningstal (ordinala tal)

I Sverige använder man såkallade arabiska nummer 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 0.

Man kan använda i vissa samband ( ordningstal) de romerska siffrorna, som är bokstäver. I, II, II, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII, XIV, XV, XVI, …, XX, XXI, L, LX, C, D, M.
I = 1, V = 5, X = 10, L = 50, C = C. D= 500, M = 1000.

Enligt uttal kan siffor, nummer och tal grupperas till grundtal och ordningstal.

GRUNDTAL (1,2,3,...)
en/ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton etc.
Ex.: en dag, två dagar, två härliga sommardagar

ORDNINGSTAL ( I,II,III,...) förklarar någon ordning.
Första, andra, tredja, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde, tionde, elfte, tolfte, trettonde, fjortonde, femtonde , sextonde (XVI)
Ex.: Den första dagen var en måndag. Carl den Tolfte ( Carl XII) var en regent i Sverige.

Ex.: De FYRA RÄKNESÄTTEN använder räkneord. Man kan räkna med räkneord.

Addition (+)
Om man gör en addition ( om man adderar) , så räknar man ihop tal till en summa. Svaret är en summa (7)
3+ 5 = 7

Subtraktion (-)
Om man gör en subtraktion ( om man subtraherar), så drar man ett tal ifrån ett annat.
Svaret är en skillnad. (8).
10- 2 = 8

Multiplikation (*)
Om man gör en multiplikation ( om man multiplicerar) så tar man ett tal gånger ett annat tal. Svaret är en produkt (16)
4 *4 = 16.

Division (/)
Om man gör en division ( om man dividerar) , så delar man ett tal med något annat tal. Svaret är en kvot (25)och möjligen också en rest.
100/4 = 25 .
100/3= 33 och 3/10; tre tiondedelar

Ex.: Man kan ange datumet med räkneord. 2010-05- 26 med siffror eller med uttryck 26 maj 2010 ( 26 är i ordningstalform)
Man kan ange klocktiden med siffror eller med olika utttryck.
19: 40. Klockan är tjugo i åtta på kvällen.
Man kan ange personnummer med räkneord ( år, månad, datum och de fyra sista siffrorna)
telefonnummer anges med siffror.

6. HJÄLPORD
Prepositioner, konjunktioner, interjektioner, adverb Hjälpord är ofta korta oböjliga ord som väsentligt preciserar handlingen, verksamheten och tillståndet.
Ex.: Trädet faller nu. Kom genast hitåt.

PREPOSITIONER är oböjliga ord ofta tillsammans med substantiv eller pronomen och kan då utmärka en omständighet och svara til frågorna När? Var? Hur? Varför + eller likande.
KONJUNKTIONER binder samman ord eller satser. De är samordnande eller underordnande.
INTERJEKTIONER är utropsord.
ADVERBET är ett oböjligt ord. ADVERB är ord, som ensamma beskriver en omständighet såsom rum, tid, sätt eller orsak och ensam kan svara till frågorna När? Var? Hur? Varför?På vilket sätt? I vilken grad?

Exempel om PREPOSITIONER
av, bland, efter, enligt, från, för, före, genom, hos, i, jämte, kring, längs, med, medelst, medels, mellan, mot, nära, om, ovan, på, sedan, till, trots, undan, under, ur, utan, utom, vid, åt, över,
(sammansättningar:) utav, längsefter, utefter, ifrån, utifrån, framför, nedanför, nedför, ovanför, uppför, utför, inuti, uti, igenom, omkring, längsmed, utmed, gentemot, bakom, framom, inom, nedanom, nedom, ovanom, utom, bakpå, inpå, ovanpå, uppå, intill, invid, inunder, framåt, inåt, utåt, uppöver, utöver, oaktat, I stället för, för- skull, tack vare.

Exempel om KONJUNKTIONER
Samordnade konjunktioner. både- och, samt, såväl- som, icke bara- utan även, dels - dels, än- än, eller; varken – eller, antingen- eller; men; utan; ty
Underordnade konjunktioner: att; om, då, när, medan, sedan, under det att, just som, innan, förrän, tills, till dess, så länge som, så ofta som, så snart som, såsom, som, liksom, ju -desto, än, allteftersom; därigenom att; i det att, utan att, så att; på det att, så att om, såvida, ehuru, oaktat, fastän, om än, om ock, även om.

Exempel om INTERJEKTIONER utmärker en känsla eller en sinnesrörelse. Oj! Ack! Hej! Hejsan! Sch! Hallå! Akta dig! Hjälp!

Exempel om ADVERB
Här, där, dit, därifrån, var, varest, vart, varpå, varifrån, varom, varthän, inne, hemma, borta, fram, tillbaka, nedtill, inuti, inåt, utåt, ned, upp, nedåt, uppåt, uppifrån,
nu, då, sedan, innan, nyss, snart, först, sist, genast, länge, fordom, alltid, aldrig, ofta, sällan, sent, bittida, tidigt,
hur, alldeles, så , illa, väl, bra, tämligen, annorlunda, någorlunda, sålunda, mycket, knappt, föga, lagom,
ja, jo, nej, visserligen, inte, icke, ej, därför, varför, härför, även, också, fast, endast, gärna; gott, snabbt , flitigt

(2) DEL TVÅ
En kort översikt om SATSDELAR.

Satsdelar är också minst 6 i antal: PREDIKATET, SUBJEKTET, OBJEKTET, ADVERBIALET, PREDIKATSFYLLNADEN och ATTRIBUTET.

När orden fogas ihop får man satser.
Den svenska satsen kräver minst en kärna på två ord för att uttrycka en fullkomlig mening.

( Den finska satsen kan vara fullkomlig med ett enda ord, men då måste det vara ett verb).
Det svenska verbet är så ofullkomligt och minimalt böjt i PREDIKATET så att det kräver närvaron av ett SUBJEKT för att bilda en preciserad mening tillsammans. Därtill behövs det ibland PREDIKATIVET, en predikatsfyllnad, eller ett preciserande ADVERBIAL eller ett OBJEKT för ett fullkomligt uttryck. Subjektet kan preciseras också med hjälp av ett eller flera ATTRIBUT.

Viktigaste satsdelar (strukturelement) är därmed ett PREDIKAT och ett SUBJEKT för att man kan säga att det gäller en sats.

PREDIKAT är det som händer, har hänt eller ska (skulle) hända. Predikat är alltid ett verb, Det kan bestå av flera ord: hjälpverb och huvudverb. .
Ex.: Det regnar. Det ska regna i morgon. Någon röker. Man får inte röka inne. Vem vill läsa texten först? Kan du översätta tecten? Vi måste översätta några ord.

SUBJEKT är det som utför handlingen, verksamheten .
Subjektet kan få flera olika attribut. Också predikatsfyllnaden beskriver subjektet.
Ex.: ( subjekt + predikatsfyllnad). Blomman är vacker.
Ex.: ( ett adjektivattribut till subjektet) Den gula maskrosen är en vacker blomma.

Ex. ( Subjekt) Det regnar. Det ska regna i morgon. Någon röker. Man får inte röka inne. Vem vill läsa texten först? Kan du översätta tecten? Vi måste översätta några ord.

ATTRIBUT är bestämningsord till substantiv.
Sådan satsdel som är ett substantiv kan få bestämningar som kallas attribut.
Ex.: Det var en vacker morgon, när en vit svan flög över den glatta sjön.

Satsen kan ha ett eller flera OBJEKT och ett eller flera ADVERBIAL .
Predikatets handling kan rikta mot objekt.
Adverbial i satsen kan precisera handlingens rum, riktning, tid, orsak, sätt och grad.
Ex.(objekt): Skolbarn läser olika ämnen, matematik, språk, biologi, samhällskunskap etc.
Ex.(adverbial): Folk, som kommer från annanstans i allmänt studerar mycket flitigt här i denna stad.

Satsen kan ha PREDIKATSFYLLNAD, om predikatets verb är ofullkomligt och behöver komplettering såsom verben att vara, att bliva, att heta, att kallas för.
Ex.: Klassrummet är bra. Det blir varmt. Mannen i texten heter Göran Nilson. Texten kallas En Familj.

(3) DEL TRE
Exempel om satsanalys
Dagen är vacker.
Dagen ______Subjekt(satsdel) , substantiv(ordklass), EN- kön, bestämnd form, singular
är _________Predikat (satsdel) , aktiv (huvudklass), presens (tempus)
vacker. _____Predikatsfyllnad (satsdel), adjektiv (ordklass), N-form, singular