Jag sätter som komment flera egna exempel och tillämpningar i den ordning som boken ger.
* Diagnos (Testa dina kunskaper!)
Enkät, där stryks under det alternativ a, b, c, eller d som eleven anser vara rätt i meningarna i texten. Det är bara ett av alternativen , som är rätt i varje mening.
Det finns 33 exempel ( som får ej kopieras)
* Annat innehåll: ORDKLASSERNA och SATSDELARNA
ORDKLASSER
1. Substantiv
2. Verb; tempus och modus
3. Hjälpverb
4. Aktiv och passiv form av verbet
5. Adjektiv
6. Adverb
7. Personliga, possessiva och reflexiva pronomen
8. Demonstrativa, determinativa och relativa pronomen
9. Interrogativa och indefinita pronomen
10. Konjunktioner- prepositioner-interjektioner
SATSDELAR
11. Predikat och subjekt
12. Objekt
13. Predikatsfyllnad
14. Attribut
15. Adverbial
16. Huvudsatser och bisatser
17. Ordföljd
* MERA DETALJER OM INNEHÅLLET
ORDKLASSER
- * 1.SUBSTANTIV
* GENUS
neutrum( ett-ord) eller reale, utrum ( en-ord). De ord som idag är reale/utrum i svenskan har en gång varit antingen maskulinum eller femininum.
ett träd, en stad
* Obestämd/ bestämd form
Obestämd form föregås av en obestämd artikel i ental. Bestämd form avslutas med bestämd artikel.
en stad, staden, städer, städerna , ett träd, trädet, träd, träden
Bestämd form föregås av en bestämd artikel i vissa fall:
den gamla staden, de gamla städerna
det gamla trädet, de gamla träden
* NUMERUS
Singular , ental. Plural, flertal.
Det finns fem olika sätt att bilda plural ( Deklinationerna. -OR, - AR, - (E)R, -N, utan ändelse)
1. deklination: en flicka,flickan, flera flickor; flickorna
2. deklination: en pojke, pojken, flera pojkar, pojkarna
3. deklination: en stad, staden, flera städer, städerna
4. deklination: ett hjärta,hjärtat, flera hjärtan, hjärtana
5. deklination: ett hus, huset, flera hus, husen
* KASUS
Substantiv har två kasusformer, som kallas nominativ eller grundform och genitiv eller ägandeform.
en stad, staden; stads, stadens
Göteborg är en stad. Stadens namn är Göteborg.
Den bestämda artikeln i främmande språk:
Engelskan, tyskan och franskan har alltid bestämd fristående artikel, vilket svenskan har endast då ett adjektiv föregår substantivet. Engelskan har en bestämd artikel(the city). Franskan har artiklar av två slag: le garcon, la pomme; tyskan har tre: der Junge, die Frau, das Haus.
* 2. VERB; tempus och modus
* TEMPUS, tidsform
Ett verb säger vad någon gör eller vad som sker. Verbet har tempus, tidsformer.
Presens ( nutid, enkel tempus)
skriver, läser, lagar mat, jobbar
Imperfekt ( dåtid, enkel tempus)
skrev, läste, lagade mat, jobbade
Perfekt ( två verbformar, sammansatt tempus)
har skrivit, har läst, har lagat mat, har jobbat
Pluskvamperfekt ( två verbformar, sammansatt tempus)
hade skrivit, hade läst, hade lagat mat, hade jobbat
Futurum (två verbformar, sammansatt tempus)
ska skriva , kommer att skriva, ska läsa, ska laga mat, ska jobba
* MODUS, betyder sätt och anger på vilket sätt talaren betraktar det som sägs.
Modus IMPERATIV ( uppmaning)
Skriv snart! Läs boken! Laga mat! Jobba flitigt!
Modus KONJUNKTIV ( önskan eller fruktan)
Det vore skönt med lite vila nu.
Av vissa verb finns en särskild böjningsform i imperfekt konjunktiv t ex av verbet att gå. Om man skriver med skulle, kallas formen konitionalis.
Jag planerade att jag skulle gå till fots. ( att jag ginge till fots)
Verbet att skicka har däremot samma form i imperfekt indikativ som imperfekt konjunktiv. Man känner igen konjunktivformen skickade därpå att den kan bytas ut mot skulle skicka ( konditionalis).
Jag tänkte, att jag skulle skicka brevet i tid ( att jag skickade brevet i tid).
Modus INDIKATIV ( påstående eller fråga) Det är skönt att vila.
OBS: Särskilda former för konjunktiv i svenskan är numera ganska ovanliga. De lever kvar i uttryck som Leve Konungen! Det vore roligt att se dig. ( I psalmboken och Bibeln finns dessa former kvar)
* 3. HJÄLPVERB
HJÄLPVERB har ingen egen betydelse och kan som regel inte stå ensamma utan måste följas av ett huvudverb.
Vi vill börja läsa nu. Vi blev kallade till möte. Du måste hälsa på oss snart. Vi skall träffas nästa vecka.
De vanligaste hjälpverben är:
har, hade; ska, skall, skulle; är, var; blir, blev; vill, ville; bör, borde; kunna, kunde; få, fick; måste
VERBETS TEMA
I tema ingår infinitiv, imperfekt, supinum.
att skriva, skrev, skrivit;
arbeta, arbetade, arbetat.
Supinum-formen används endast efter har och hade för att bilda perfekt och pluskvamperfekt.
PERFEKT PARTICIP (är skriven) och PRESENS PARTICIP (skrivande, arbetande) är verbformer som har nästan samma funktion som adjektiv.
Skorna är borstade. Uppsatserna är färdigt skrivna. Det sitter läsande elever i den tysta läsesalen.
* 4. AKTIV och PASSIV form av verbet
Många verb kan ha antingen aktiv eller passiv form.
AKTIV FORM ( Subjektet gör, företar något)
Teknikern lagar datorn ( Datorn är objekt i satsen)
PASSIV FORM ( något görs med subjektet)
Datorn lagas av teknikern.
( Teknikern är agenten i satsen. Det är han som egentligen gör handlingen och datorn är overksam. Aktivsatsens objekt har blivt subjekt i den passiva satsen ochdet verkliga subjektet kallas agenten.
Modell 1. S-PASSIV. Den passiva formen bildas med-s (lagas) eller
Modell 2. BLI-PASSIV eller VARA-PASSSIV. Den passiva formen bildas med hjälpverb ( bli, vara + perfekt particip (blir lagad, är lagad )
Datorn blir lagad av teknikern.
Datorn är lagad av teknikern.
* Främmande språk
Engelska, tyska och franska bildar passivum endast enl. modell 2.
* 5. ADJEKTIV, egenskapsord
Adjektiven anger egenskaper hos ett substantiv.
det kalla vädret ( kall, kallt kalla är adjektiv)
* KOMPARATION
Man kan komparera ett adjektiv med ändelserna -are tai -re ja -ast tai -st.
vacker, vackrare, vackrast;
kall, kallare, kallast;
stor, större, störst;
bra, bättre, bäst
Vissa adjektiv byter stam och får oregelbunden komparation.
POSITIV : gammal, dålig
KOMPARATIV: äldre, sämre
SUPERLATIV: äldst, sämst
Vissa långa adjektiv kompareras med mer och mest.
intresserad, mer intresserad, mest intresserad
ADJEKTIVETS BÖJNING
Adjektivet böjs efter substantivet:
en smal flicka, ett smalt streck, den smala flickan, två smala streck,
den äldre kvinnan, de äldsta personerna
* 6. ADVERB, hjälpord, utmärker ensam en omständighet, såsom rum, tid, sätt eller orsak
Adverben bestämmer verb, subjektiv och andra adverb. Adverben anger oftast sätt ( Hur?), rum (Var?Vart? Varifrån?) och tid ( När?)
Eleverna skriver vackert.
En av dem har ovanligt vacker handstil.
Hon skriver ovanligt vackert.
De kommer hemifrån. Alla tränar språket ganska ofta.
Följande ord räknas också till adverben:
ganska, inte, ju, kanske, knappast, mycket, möjligen, naturligtvis, också, troligen, tyvärr...
* 7.PERSONLIGA, POSSESSIVA och REFLEKSIVA PRONOMEN
* PERSONLIGA PRONOMEN har två former: subjektsform ( används som subjekt i en sats) och objektsform ( används som objekt i en sats).
Vi såg dig på stan i lördags.
Subjektsformer: jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de
Objektsformer: mig, dig, honom, henne, den, det, oss, er, dem
* POSSESSIVA PRONOMEN betecknar ägaren.
Var har du din cykel?
min, mitt, mina;
din, ditt, dina;
hans, hennes, dess,( sin, sitt, sina)
vår, vårt, våra;
er, ert, era;
deras ( sin, sitt, sina)
Han ska hämta henne i hennes nya bil.
Om det possesiva pronominet syftar tillbaka på subjektet i samma sats, används sin, sitt sina.
Han ska hämta henne i sin nya bil.
* REFLEKSIVA PRONOMEN syftar tillbaka på subjektet i satsen:
Jag tvättar mig. Du tvättar dig. Vi tvättar oss.
I de flesta fall används objektsformerna av personliga pronomen, men i tredje person används sig:
Han tvättar sig. De tvättar sig.
* 8. DEMONSTRATIVA, DETERMINATIVA och RELATIVA PRONOMEN
* DEMONSTRATIVA PRONOMEN pekar ut någon eller något.
Det där är mitt hus.
Singular ___plural
den, det___ de
denne, denna, detta___ dessa
den här, det här___de här
den där, det där__ de där
* DETERMINATIVA PRONOMEN kallas vissa av ovanstående former, då de syftar framåt i satsen, ofta på ett relativt pronomen.
De elever som inte är närvarande får göra provet i morgon.
* RELATIVA PRONOMEN syftar tillbaka på ett tidigare nämnt ord (korrelat) och inleder en relativsats.
De relativa pronomina är som, vilken, vilket, vilka, vars, vad
De elever som inte är närvarande får göra provet imorgon.
Boken som citeras här är en repetering av svensk grammatik.
De elever vars föräldrar inte kunde betala avgiften fick förr i tiden inte äta skollunch.
Eleverna ansträngde sig till det yttersta, vilket gladde läraren.
OBS. Om ett relativt pronomen syftar tillbaka på en hel sats, måste man använda vilket.
* 9. INTERROGATIVA och INDEFINITA PRONOMEN
* INTERROGATIVA PRONOMEN
Frågande pronomen inleder frågesats: Vem, vems, vad, vad för en, vilken, vilkens, hurudan.
Vem kommer? Vems bok är denna? Vad för en bok vill du låna? Vilken tid kommer du? Den elev vilkens bok ligger på bordet har gått redan. Hurudant är vädret därborta?
* INDEFINITA PRONOMEN (obestämda pronomen) kallas så, eftersom de inte syftar på någon bestämd person eller sak.
man ( en, ens),
någon, något, några
ingen, inget , inga
någonting
ingenting
var och en, vart och ett
var, vart
varje
varenda, vartenda
varannan, vartannat
all, allt, alla
många
somliga
vissa
annan, annat, andra
få
flera
vem som helst
vad som helst
vilka som helst
* Nästan vem som helst kan lära sig att köra bil, men enbart somliga har råd för att skaffa körkort. Man brukar lära bäst att köra bil, när man är ung. Ens förmåga att lära cykla och simma är sämre när man är vuxen. Kan vem som helst lära att simma?
* Motsvarande ord på engelska, tyska
Engl.: some, something, somebody, someone, any, anything, anybody, anyone...
Tyska: jemand, niemand, etwas, nichts, man, jeder, aller...
10. KONJUNKTIONER_PREPOSITIONER_ INTERJEKTIONER
* KONJUNKTIONER används för att binda ihop ord eller satser med varandra. Det finns två typer: samordnade konjunktioner och underordnade konjunktioner.
* SAMORDNADE KONJUNKTIONER binder ihop ord av samma slag, satser av samma slag t ex huvudsatser. Exempel på samordnade konjunktioner: och, men, eller, utan, för.
Jag läser en bok och skriver en komment. De promenerar eller joggar nu. Nu vill jag inte gå ut, utan stannar hemma och läser. Jag går inte ut, för det är mycket halt.
* UNDERORDNADE KONJUNKTIONER inleder bisatser:
Exempel på underordnande konjunktioner: att, genom att, utan att, då, när, medan, sedan, förrän, innan tills, såsom, som, ju - desto, så att, eftersom, emedan, därför att, då, för att, om, ifall, fastän, även om.
Jag skrev i brevet, att jag skulle komma nästa vecka
Jag lyssnar på nyheterna, medan jag tar en kopp kaffe.
Du kan åka fritt i staden genom att du köper en månadskupong från Pressbyrån.
Du kan betala dina avgifter utan att du behövar åka till banken eller posten.
Det blev mycket lättnader för folk då betalningssystem ändrades.
En gång betalde jag mina räkningar i den närliggande posten, då det ännu fanns en postanstalt inom min stadsdel.
Vilket år var det då, när ändringen infördes?
Posten , bankerna och många andra myndigheter förflyttades härifrån, medan internet- tjänsterna ökades.
Det måste vara besvärligt ifall man inte kan använda dator och internet och särskilt om man har det svårt att ta sig fram till staden, då alla bankerna ligger långt ifrån bostadsområden.
* PREPOSITIONER anger oftast rum eller tid och står framför substantiv, pronomen och verb i infinitiv.
Exempel på prepositioner: av, bakom, bredvid, efter, framför, från, för, före, genom, hos, i, i stället för, inom, längs med, mellan, mot, ovanför, på, på grund av, till, under, utan, utanför, över.
* INTERJEKTIONER (utropsord) uttrycker en känsla.
Exempel på interjektioner: aj, fy, hu, hurra, o, usch
Ett fyrfaldigt leve! Hurra, hurra, hurra, hurra!
O, vad skönt det är ute! Aj, vad ont det gör i tanden.
Usch, vilket geggamoja!
* SATSDELAR
* 11. PREDIKAT och SUBJEKT
* PREDIKAT som alltid är ett eller flera verb, talar om vad någon eller något gör eller vad som sker i en sats.
Jag läser idag. Jag har läst en bok. Jag skall läsa en bok. Jag har inte läst boken. Jag skulle gärna vilja ha läst boken redan. Jag borde ha läst boken. Jag måste läsa den.
* SUBJEKT som är ett substantiv, ett pronomen eller en infinitiv, talar om vem, vad eller vilka som gör något i en sats.
Jag läser etc. Det är roligt att läsa. Eleverna läser, läraren lär.
* 12. OBJEKT
* ACKUSATIVOBJEKT (direkt objekt) svarar på frågan: Vem, vilka , vad är föremål för subjektets handling?
Läraren visade den nya boken.
* DATIVOBJEKT (indirekt objekt) svarar på frågan: Vem gör subjektet något åt/ för?
Läraren visade den nya boken för eleverna.
* OBS. Prepositionerna åt och för utelämnas , om dativobjekt kommer före ackusativobjekt.
Läraren visade eleverna den nya boken.
Ge mig boken! (Ge boken till mig)
* 13. PREDIKATSFYLLNAD, PREDIKATIV Det finns en satsdel som lätt kan förväxlas med ackusativobjekt. Denna satsdel kallas predikatsfyllnad och består av två typer.
* SUBJEKTIV PREDIKATSFYLLNAD. Ordet fyller ut predikatet (är), så att satsen blir meningsfull. Eftersom predikatsfylland också säger något om subjektet, kallas det subjektiv predikatsfyllnad. Denna kommer framför allt efter verben vara, bliva, heta, kallas, tyckas, förafalla, anses , verka.
Kvinnan är lärare. Hon heter Anna. Hon kallas fröken. Hon blir rektor.
* OBJEKTIV PREDIKATSFYLLNAD. Efter verb som kalla, utse till, göra till, anse, utnämna till fyller predikatsfyllnaden ut objektet i satsen och kallas för objektiv predikatsfyllnad:
Styrelsen utsåg läraren till rektor.
* 14. ATTRIBUT
* ADJEKTIVATTRIBUT. Attributet består av ett adjektiv.
Det viktiga samtalet, den äldre kvinnan, den gamle mannen
* GENITIVATTRIBUT. Attributet består av ett substantiv i genitiv eller ett possessivt pronomen.
Dessa är bibliotekets böcker. De där är hans böcker och dessa är mina ( böcker).
* PREPOSITIONSATTRIBUT. Attributet består av ett prepositionsuttryck.
Hon är mamman till barnet. Hon är kusin till mig.
* APPOSITION. Attributet består av ett förklarande tillägg före eller efter substantivet.
Docent Johansson var chef. Han jobbade på ett sjukhus, Sveriges största sjukhus egentligen.
* 15. ADVERBIAL.
Bestämningar till verb, adjektiv/particip och adverb kallas adverbial. De vanligaste typerna av adverbial är:
* TIDSADVERBIAL ( När? Hur länge? Hur ofta?)
Jag läser varje dag någonting. Vi promenerar dagligen. Det är alltid skönt med våren.
* RUMSADVERBIAL ( Var? Vart? Varifrån?)
Jag kommer från ett annat land. Vi promenerar till biblioteket. Där skaffar vi ett lånekort. Bor du i Göteborg?
* SÄTTSADVERBIAL (Hur?)
Vi går till fots. En kommer springandes. En elev kommer med tåget.
* MÅTTSADVERBIAL (Hur långt? Hur mycket?)
Hon har kommit fram. Man brukar gå fem kilometer i timmen, alltså en kilometer i 12 minuter. En vuxen väger ca 70 kg.
* ORSAKSADVERBIAL (Varför? Av vilka orsaker?)
Han stannad hemma p g a feber. Tåget var försenat på grund av lövhalkan.
* 16. HUVUDSATSER och BISATSER
Det finns två typer av fullståndiga satser (med subjekt och predikat), huvudsatser och bisatser.
* HUVUDSATSER kan ensamma bilda korrekta meningar.
Jag läser en bok. Vill du läsa boken?
* BISATSER kan inte ensamma bilda korrekta meningar. De är underordnade (beroende av) huvudsatser och kan indelas i tre grupper beroende på hur de inleds.
* KONJUNKTIONSBISATSER ( inleds av konjunktioner)
Exempel på underordnande konjunktioner: att, genom, att, utan att, då, när, medan, sedan, förrän, innan tills, såsom, som, ju - desto, så att, eftersom, emedan, därför att, då, för att, om, ifall, fastän, även om.
Jag märkte, att boken var mycket gammal.
* RELATIVA BISATSER ( inleds av relativa pronomen eller adverb)
Jag läser boken, som jag har lånat. Jag lånar en bok, där det skrivs om grammatik.
* INDIREKTA FRÅGESATSER ( inleds av frågeord)
Jag frågade, vem hade läst samma bok.
* Om man vill pröva om en sats är huvudsats eller bisats, kan det vara bra att använda BIFF regeln: om INTE sätts in i satsen, kommer det före första verbet, om det är en bisats( Bisats- Inte - Före- Första verbet).
Jag ville inte köpa den där bilen, eftersom den inte hade blivit godkänd vid besiktningen.
* 17. ORDFÖLJD
Beroende på ordningen mellan subjekt och predikat i en sats skiljer man på rak ordföljd och omvänd ordföljd.
* RAK ORDFÖLJD ( subjekt före predikat) förekommer
* i huvudsatser, där subjektet står först
* bisatser( de flesta)
Exempel på rak ordföljd:
Jag läser en bok. Jag läser en bok, som jag lånade igår.
Jag läser inte böcker i dag. Jag läser en lånebok, som jag inte har köpt.
* OMVÄND ORDFÖLJD ( predikat före subjekt) förekommer
* i huvudsatser som inte börjar med subjektet.
* i huvudsatser som föregås av en bisats.
Exempel på omvänd ordföljd.
Idag läser jag en bok. Idag läser jag inte en bok.
När jag lånade boken, var det en fredag. Om jag inte köper den där boken, lånar jag en sådan.
Om jag inte kan låna den där boken, köper jag inte den heller, då den är så dyr.
Har du läst den här boken? Har du inte läst den här boken?
Sade du, att du inte har läst den här boken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar