Långa och korta vokaler

1. KORT / i /
Viggen, vind, vinter, pinne, finne, Finland, min, mitt, intyg, influensa, ringa till

2. LÅNG /i:/( finskt ii)
Viking, visa, vi, ni, mina, dina, sina, skriva, rita, vita, lida, virus, tisdag

3. LÅNG sluten /e:/ ( finskt ee)
veva, leka, meta, fe, veta, fredag, Vetlanda

4. KORT halvöppen /e/ ( ”finskt e”, ”latinskt e”)
lätt, den, det, penna, elva, älva, februari, september, december, Älvsborg; februari, epidemi, (erytrocyt ?, erosion ?)

5. LÅNG halvöppen /e:/ ( mellan finskt ee och ää)
väva, läka, läkare, läkemedel, mäta, mätare, fä ( fjäderfä), väta (= vattna), näsa

6. KORT öppen /ä/ inför /r/ ( Finskt är)
herre, ärt, berg, Bergsjön, verkstad, värja, värnplikt, värme, smärta, Värtan, Lärje, värk.

Också: i substantiver som har –er i plural: personer, saker, vacker
I verbpresens: : skriver, sitter,
i orden med er- i början: erfarenhet,

7. LÅNG öppen /ä:/ inför r ( Finskt äär)
är, här, där, kär, lära, bära, tära, nära, lärare

8. KORT sluten /u/ (svenskt u” säger finländare )
(Detta förekommer inte i finska språket)
upp, utter, under, ursäkta, dum, dumt, tunn, tung, lugn, sunt, lungorna, huvud

9. LÅNG sluten /u:/ /svenskt u:, saknas i finska språket)
ute, du, nu, jul, ruta, snuva, sjuk, hur

10. KORT /u/ ( Detta är ”finskt u”)
ost, ont, orm, trodde, hosta, onsdag

11. LÅNG /u:/ ( Detta är finskt uu)
god, stor, tro, bo, bostad, sopa, skola , solen, torsdag

12. KORT /o / ( också ”finskt o”, ”latinskt o”)
Stockholm, slott, locka, och, också kort, tjock, rock, Gottland, soppa, hoppa, torka, sommaren, shock, post, polis, prototyp, proton ( utländska ord), postposition, poliklinik oseltamivir, opus, o sole mio, figaro, Odysseus

13. LÅNG /å/ ("svenskt å" , säger man i Finland, motsvarar finskt oo)
måfå, måne, månad Åre, åra, Åland, Åbo, Åke, kål, gå, går, så, åka, sår, bår , våren, mår dåligt

14. KORT /å/ ( "svenskt å")
många, måndag, Kållered, mådde

15. LÅNGTslutet /ö:/ ( nära finskt öö)
möta, över, öde, löpa, nöt, mjöl, ö, ödla, Öland, mö, Göteborg, öga, ögonen

16. KORT halvslutet /ö/ nära finskt ö)
mötte, önska, nötter, öppna , Öppenvård, Mölndal, Östra, höst, söndag

17. KORT öppet /ö/ bara inför r, (Detta finns ej på finska)
dörr, mörk, ört, öre, hörsel, Örjan, örn, örngott, förlåt

18. LÅNGT öppet /ö:/ bara inför r ( Detta finns ej på finska)
höra, köra, öra, öronen, göra, gör, vörda, för, lördag

19. KORT /y/
Hyssna, pyssla, syssla, syster, yngre, yrke, yrsel, Yngve

20. LÅNGT /y:/
lysa, lyda, yr, yta, nysning, snyta

21. KORT /a/ (en aning slutet jämfört med finskt a)
Malmö, han, tack, hals, panna, hand, Angered, januari, mars, april, maj, augusti, (akut)

22. LÅNGT /a:/
har, jag, taga, laga, fara, vad, skada, magsjuka, Sahlgrenska

23. Det KORTA latinska a:et. ( "finskt a")
( Svenskarna säger a i början av ordet på mer slutet sätt än finalt a ( Arlanda) och det finala a liknar mer ett latinskt eller finskt a. Det initiala svenska, nästan å-liknande a, saknas i det finska språket. Det finska a liknar det latinska a).

Det latinska a kan förekomma i främmande svenska ord: anakonda, appropå, anemi , anti-viral , antikroppar, Antabus, Amerika, Australia, Atacand, Andierna, arakidonsyra, artefakta , alltid, allo, auto, autonomi , akut


Alla dessa skulle man gå igenom med någon person som talar bra rikssvenska och då skulle man lyssna noga skillander i alla vokaler i olika sammanhang.