Min svenska GRAMMATIKBOK

Tämä on omaa kokoomatietoa

Om (1) ordklasser och (2) satsdelar

ORDKLASSER

Ett språk består av ord som kan delas I ordklasser. Varje ordklass har speciella kännetecken. Alla ord hör till en av dessa sex ordklasser.

ORDKLASS och definition.

1. SUBSTANTIV (benämningar)
Substantiv är ett namn på personer, djur, saker och ting, ämnen, tillstånd.

2. PRONOMEN (ersättningsord)
Pronomen är ett ersättningsord och står ofta i stället för ett tidigare nämnt ord, motsvarande substantiv.

3. ADJEKTIV (egenskapord)
Adjektiv beskriver hur någon eller något ser ut. Adjektiv anger egenskap, kvalitet.

4. VERB ( beskriver handlingen, verksamhet, tillstånd)
Verb talar om vad någon gör eller vad som händer.

5. RÄKNEORD ( numeral)
Räkneord är nummer, siffror, tal, som kan delas till grundtal ( kardinala tal) och ordningstal (ordinala tal)

6. HJÄLPORD (partiklar)

prepositioner , konjunktioner, interjektioner, adverb( omständighetsord)

Prepositioner är oböjliga ord ofta tillsammans med substantiv eller pronomen och kan då utmärka en omständighet och svara till frågorna När? Var? Hur? Varför + eller likande.

Konjunktioner binder samman ord eller satser ( bindeord, fogeord). De är samordnande eller underordnande.

Interjektioner är utropsord.

Adverbet är ett oböjligt ord och svarar på frågorna: Var? Vart? När?Varför? Hur? På vilket sätt? I vilken grad? Adverbet är ord. som ensam utmärker en omständidghet, såsom rum, tid, sätt eller orsak och kan vara ett viktigt och avgörande ord.

(II. SATSDELAR är ord från olika ordklasser sammansatta på så sätt att det bildas MENINGAR)..

1. SUBSTANTIV

Substantiv är ett namn på personer, djur, saker och ting, ämnen, tillstånd.
Substantiv har

1. GENUS ( en- eller ett- kön)( N-kön, T-kön): en flicka, ett barn

2. NUMERUS eller antalsformer,
   singular ( en-tal) och plural ( fler-tal) : en flicka, flera flickor; ett barn, flera barn

3. KASUS eller ställning ett ord har såsom beståndsdel en sats: En flicka (nominativ) kommer. Flickans(genitiv) mössa

4. FORM: Obestämd eller bestämd form

   Obetonad obestämd artikel :en, ett. En flicka, flickor; ett barn, barn

   Obetonade ordet den, det kallas bestämd fristående artikel: Den lilla flickan. Bestämd form: Flickan, de små flickorna

   Ändelserna -en, et, -na, kallas bestämd slutartikel, pojken, barnet, flickorna,

5. DEKLINATION eller böjningssätt. Indelningen i fem deklinationer sker på grundval av böjningsformen i pluralis.

   Första deklination.-OR,-ORNA, flicka, flickan,flickor, flickorna

   Andra deklination:-AR, -ARNA, pojke, pojken, pojkar, pojkarna.

   Tredjedeklination: -ER, -ERNA, En person, personen, personer, personerna.

   Fjärde deklination. ,-N, -NA Ett rike, riket, riken, rikena.

   Femte deklination (a) : -, -EN ett hus, huset, hus, husen. (b) en lärare, läraren, lärare, lärarna. _,-n , -,-ARNA
   

2. PRONOMEN

Pronomen är ett ersättningsord och står ofta i stället för ett tidigare nämnt ord. Pronomen ersätter ett substantiv eller ibland ett adjektiv (som är egenskapord).

PERSONLIGA PRONOMEN
Personliga pronomen kan vara subjekt i en sats ( i en mening).
jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de
Vi läser och skriver. Hunden skäller. Den är rädd.

POSSESSIVA PRONOMEN och genitiv
min, mitt, mina; din, ditt, dina;

hans, hennes, dess; (fullkomligt genitiv)

sin, sitt, sina,
vår, vårt, våra; er, ert, era;

deras ( fullkomligt genitiv)

sin, sitt, sina
Hennes brev har skickats i dag. Hon skickade själv sitt brev. Där väntar han på hennes svar. Han skriver sitt namn. Hans namn är Göran. Du skriver ditt brev och jag skriver mitt brev.

REFLEKSIVA PRONOMEN (sig själv)
mig, dig, sig, oss, er, sig
Exempel3: Folk tvättar sig och kammar sig på morgonen. Vi klär oss. Skynda dig till bussen!

RELATIVA (tillbakasyftande)PRONOMEN
som, vars, vilken, vilket, vilka
Blommorna som du ser är maskrosor.
Flickan vars mobil igår hade kommit bort i bussen, började idag fråga efter mobilen.

DEMONSTRATIVA (utpekande) PRONOMEN
den, det, de, denna, detta, dessa , den här, det här, de här, den där, det där, de där,
den samma, det samma, de samma Demonstrativ pronomen kan vara subjekt:
Den duger. Dessa är bra. Vad betyder detta?

Boken var den samma, som jag redan tidigare hade läst. Just den blomma, som var fridlyst, var borta, Den här dagen var lite kylig. Denna dag var ändå solig.De här fina blommorna är maskrosor och de där borta är vitsippor.

INTERROGATIVA (frågande)PRONOMEN
Vem? Vad? Vad för en? Vilken? Hurdan?
Interrogativ pronomen kan vara subjekt.

Vem skrev brevet? Vad för en bok vill du ha? Vad för en bok vill du inte ha? Vilken mat tycker du om? Vilken mat ogillar du? Vem är din favoritpolitiker? Hurdan är din släkt?

INDEFINITA (obestämda) PRONOMEN
någon, något, några; ingen, inget, inga; all, allt, alla, man
Någon har just ringt hit. Ingen har kommit hit under eftermiddagen. Alla börjar läsa samma text. Man brukar repetera den tidigare lektionen och sedan gör man några uppgifter.

DETERMINATIVA PRONOMEN

Syftar framåt på relativpronomen i nästa sats. Noggrannt preciserande demonstrativt pronomen.

Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten. Det hus där i mitten, är vårt. Det plan som vi hade planerat, fullbordades. Den buss, som är blå och står där längst borta, är vår.

3. ADJEKTIV(egenskapsord)

Adjektiv beskriver hur någon eller något ser ut. Adjektiv anger egenskap, kvalitet.

ADJEKTIVETS BÖJNING
Det är substantivet som bestämmer hur adjektivet böjs: om det blir N- eller T- formigt , om den har obestämd eller bestämd form; singular eller plural form.


ADJEKTIVET kan stå framför substantivet och då fungerar det som ADJEKTIV ATTRIBUT i en sats ( Attribut är en stasdel).

En liten flicka, den lilla flickan, små flickor, de små flickorna. Två små flickor, flera flickor. Ett ljust och bra klassrum.


ADJEKTIVET kan stå efter substantivet i vissa fall: Då är det predikatsfyllnad, predikativ. i ren sats ( Predikativ är en satsdel).

Flickan är ung. Två skolflickor som går där, är också unga. Klassrummet är ljust och bra.

ADJEKTIVET KAN JÄMFÖRAS, KOMPARERAS:
POSITIV: en liten flicka, den kalla dagen
liten, litet, lilla, små; fin, fint, fina; vacker, vackert, vackra; dålig, dåligt, dåliga; ond, ont, onda; god, gott, goda, bra; kall, kallt, kalla

KOMPARATIV en mindre flicka, en kallare dag
mindre; finare, vackrare; sämre; värre; ondare; bättre; kallare
SUPERLATIV: det minsta barnet, de kallaste dagarna
minst , minsta; finast, finaste; vackrast, vackraste; sämst, sämsta; värst, värsta; ondast, ondaste; bäst, bästa; kallast, kallaste

ABSOLUT SUPERLATIV

Den var verkligen allra kallaste vinterdag;

finaste svensk potatis

.

4. VERB ( handlingsord)

Verb talar om vad någon gör eller vad som händer, vad är läget.

VERBETS GRUNDFORM
Verbets grundform kallas INFINITIV och man kan sätta att inför det.

att skriva, att läsa, att vara, att tvätta sig, att komma, att heta

Alla ska skriva texten i häftet.Det är din tur att skriva.

Andra grundform är PARTISIP och SUPINUM.

PARTISIP

Aktiv. presens particip: skrivande, läsande; tvättande; välkomnande


Passivs perfekt particip: kriven, skrivet, skrivna; läst, läst, lästa; tvattad, tvattat, tvättade; (väl)kommen, välkommet, välkomna

Alla är välkomna till lektion. Ankommande och avgående tåg Texten är färdigt skriven på tavlan.Ni är välkomna. Boken blev läst.

SUPINUM ( är en oböjlig form)

Har ni läst texten och skrivit den i häftet?

Verbet har TEMA som anger tre viktiga form
infinitiv - imperfekt (preteritum) – supinum
skriva--skrev-skrivit; läsa-läste-läst; vara-var-varit; tvätta-tvättade-tvättat; komma-kom-kommit

Man kallar svenska verb *svaga, regelbundna
eller *sarka, oregelbundna. Det är bäst att mycket träna verbets böjningar utantill.

VERB har TIDSFORMER (TEMPUS)
Verb har sin böjning, som ger hänvisning till TIDEN, när någon gör någonting eller när det händer någonting. Hände det något i nutid , dåtid eller i framtid ? Att skriva, skriver, skrev, har skrivit, hade skrivit , skall skriva


Man pratar i PRESENS -form om saker som kommer hända alltid (iall tid) eller just nu ( i nutid).

Eleverna skriver och läser och lär i skolan.
Nu läser vi först vanliga hälsningar och sedan en text som heter “På Lunchrasten”. Sedan gör vi de uppgifter som hör till texten. Avslutningarna är i juni. Efter avslutningen är semester. Skolan börjar på hösten igen.

Om saken har redan hänt, använder man olika dåtidsuttryck.
Enklaste dåtidsutryck är IMPERFEKT.( vad som skedde). Dess grammatik är inte det enklaste, men det är viktigt att lära sig just denna dåtidsform för att kunna göra skillnad mellan nutid och dåtid i talet och för att kunna göra sig förstådd i brådskande situationer. Ett träd föll. Ett träd faller. Jag var i hissen en och kunde inte komma ut. Jag är i hissen och kan inte komma ut.

Det är lättare att använda den sammansatta formen, PERFEKT eller PLUSKVAMPERFEKT ( har/ hade + supinum) men om man kan alla dessa 3 olika dåtidsuttryck kan man bäst precisera vad har gjorts och vad har verkligen hänt och vad egentligen skulle ha gjorts i dåtid.

IMPERFEKT( vad som skedde i dåtid)
I går var det mycket kallt och det också regnade.. Jag hade ingen paraply och blev förkyld. Ett träd föll nära mig just när jag gick i skogen.Vad tur det var att jag inte skadade mig.

PERFEKT ( talar om vad som har skett i dåtid)
I vintras har det snöat väldigt mycket och sommaren har varit verkligen varm. Det har varit mycket högt vattenstånd i olika länder. Flera träd har fallit i skogen också under detta år.

PLUSKVAMPERFEKT ( talar om vad som hade skett i dåtid)
En vulkano hade tidigare gjort flera utbrott i Island, men sedan hade berget varit tyst ganska många år. Påverkan på flygtrafik i smb med utbrottet hade varit omfattande tills det blev gjort några ändringar i flygförbud.

FUTURUM (talar om vad som skall ske)( vad kommer att ske)
Kommande händelser kan uttryckas på flera sätt, men ett sätt är detta:
Katla-vulkan – hoppas det- skall ej få utbrott.

Hoppas att Katla vulkan inte kommer att få utbrott.

Efter vårtermin skall alla ha semester. Efter semestern skall eleverna börja lektionerna som vanligt.

FUTURUM exactum talar om vad som skall ha skett i framtiden.

Efter semestern skall alla ha vilat upp sig innan höstterminen börjar. Alla skall ha samlat krafter inför den solfattiga vintertiden.

• VERB har olika MODUS (utsägesätt)

INDIKATIVEN talar om verkliga handlingar.

Det regnar och jag har ingen paraply med mig.

IMPERATIVEN är befallningar och utmaningar.

Ta med dig en paraply när du går ut regn! Köp till dig en regnkappa eller en paraply!

KONDITIONAL ( konjunktiv) ( den tänkta eller den möjliga handlingen)

Jag skulle åka om jag inte hade blivit försen.

Jag skulle ha ringt, men mobilen var urladdad.

VERB har HUVUDKLASSER

AKTIV och PASSIV

AKTIV : Subjektet i satsen är kännt

Vi skriver och läser svenska i klassrummet..Eleverna lyssnar och läser.

PASSIV: Subjektet i satsen är något obestämt.

PASSIV: S-passiv.

Det läses och skrivs svenska i skolan. ( S- passiv). Texten lästes av flera av eleverna.

PASSIV Man-passiv

Man läser och skriver svenska i klassrummet. Man börjar fatta hur intressant det är att läsa olika språk.

PASSIV Bliva-passiv

Texten blir läst av alla elever.

PASSIV-Vara- passiv

Bedömningen är gjord av rektorn själv.

5. RÄKNEORD

Räkneord är nummer, siffror, tal, som kan delas till grundtal (kardinala tal) och ordningstal (ordinala tal)

I Sverige använder man såkallade arabiska nummer 1,2,3,4,5, 6,7,8,9 och 0.


Man kan använda i vissa samband ( ordningstal) de romerska siffrorna, som är bokstäver. I, II, II, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII, XIV, XV, XVI, …, XX, XXI, L, LX, C, D, M.

I = 1, V = 5, X = 10, L = 50, C = C. D= 500, M = 1000.
Enligt uttal och betydelse kan siffor, nummer och tal grupperas till grundtal och ordningstal.

GRUNDTAL (1,2,3,...)
en/ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton etc.; en dag, två dagar, två härliga sommardagar

ORDNINGSTAL ( I,II,III,...) förklarar någon ordning.
Första, andra, tredja, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde, tionde, elfte, tolfte, trettonde, fjortonde, femtonde , sextonde (XVI)

Den första dagen var en måndag. Carl den Tolfte ( Carl XII) var en regent i Sverige.

Den andra oktober 2010 var en lördag.

De FYRA RÄKNESÄTTEN använder räkneord. Man kan räkna med räkneord.

Addition (+)
Om man gör en addition ( om man adderar) , så räknar man ihop tal till en summa. Svaret är en summa (7)
3+ 5 = 7

Subtraktion (-)
Om man gör en subtraktion ( om man subtraherar), så drar man ett tal ifrån ett annat.
Svaret är en skillnad. (8).
10- 2 = 8

Multiplikation (*)
Om man gör en multiplikation ( om man multiplicerar) så tar man ett tal gånger ett annat tal. Svaret är en produkt (16)
4 *4 = 16.

Division (/)
Om man gör en division ( om man dividerar) , så delar man ett tal med något annat tal. Svaret är en kvot (25) och möjligen kan det bli också en rest.
100/4 = 25 .
100/3= 33 och 3/10; tre tiondedelar

Man kan ange DATUM med räkneord. 2010-05- 26 med siffror eller med uttryck den 26 maj 2010 ( 26 är i ordningstalform)
Man kan ange klocktiden med siffror eller med olika utttryck.

19: 40. Klockan är tjugo i åtta på kvällen.
Man kan ange PERSONNUMMER med räkneord ( år, månad, datum och de fyra sista siffrorna)
TELEFONNUMMER anges med nummer.

6. HJÄLPORD

Prepositioner, konjunktioner, interjektioner, adverb. Hjälpord är ofta korta oböjliga ord som väsentligt preciserar handlingen, verksamheten och tillståndet.

Trädet faller nu. Kom genast hitåt.

PREPOSITIONER är oböjliga ord ofta tillsammans med substantiv eller pronomen och kan då utmärka en omständighet och svara til frågorna När? Var? Hur? Varför? -- eller likande.


KONJUNKTIONER binder samman ord eller satser. De är samordnande eller underordnande.


INTERJEKTIONER är utropsord.


ADVERBET är ett oböjligt ord. ADVERB är ord, som ensamma beskriver en omständighet såsom rum, tid, sätt eller orsak och ensam kan svara till frågorna När? Var? Hur? Varför?På vilket sätt? I vilken grad?

Exempel om PREPOSITIONER
av, bland, efter, enligt, från, för, före, genom, hos, i, jämte, kring, längs, med, medelst, medels, mellan, mot, nära, om, ovan, på, sedan, till, trots, undan, under, ur, utan, utom, vid, åt, över,
(sammansättningar:) utav, längsefter, utefter, ifrån, utifrån, framför, nedanför, nedför, ovanför, uppför, utför, inuti, uti, igenom, omkring, längsmed, utmed, gentemot, bakom, framom, inom, nedanom, nedom, ovanom, utom, bakpå, inpå, ovanpå, uppå, intill, invid, inunder, framåt, inåt, utåt, uppöver, utöver, oaktat, i stället för, för- skull, tack vare.

Exempel om KONJUNKTIONER
Samordnade konjunktioner. Både - och, samt, såväl- som, icke bara- utan även, dels - dels, än- än, eller; varken – eller, antingen- eller; men; utan; ty
Underordnade konjunktioner: att; om, då, när, medan, sedan, under det att, just som, innan, förrän, tills, till dess, så länge som, så ofta som, så snart som, såsom, som, liksom, ju -desto, än, eftersom; därigenom att; i det att, utan att, så att; på det att, så att om, såvida, ehuru, oaktat, fastän, om än, om ock, även om.

Exempel om INTERJEKTIONER utmärker en känsla eller en sinnesrörelse. Oj! Ack! Hej! Hejsan! Tyst! Hallå! Akta dig! Hjälp!

Exempel om ADVERB
Här, där, dit, därifrån, var, varest, vart, varpå, varifrån, varom, varthän, inne, hemma, borta, fram, tillbaka, nedtill, inuti, inåt, utåt, ned, upp, nedåt, uppåt, uppifrån,

nu, då, sedan, innan, nyss, snart, först, sist, genast, länge, fordom, alltid, aldrig, ofta, sällan, sent, bittida, tidigt,

hur, alldeles, så , illa, väl, bra, tämligen, annorlunda, någorlunda, sålunda, mycket, knappt, föga, lagom,

ja, jo, nej, visserligen, inte, icke, ej, därför, varför, härför, även, också, fast, endast, gärna; gott, snabbt , flitigt

DEL TVÅ: En kort översikt om SATSDELAR.

SATSDELAR

Satsdelar är också närmast 6 i antal ( 1. predikat, 2. subjekt, 3. objekt, 4. adverbial, 5. predikatsfyllnad, 6. attribut)

När orden fogas ihop får man satser.

Den svenska satsen kräver minst två ord som kärna i en fullkomlig mening.

Det svenska verbet är så ofullkomligt och minimalt böjt, grammatiskt enkelt, så att det kräver närvaron av en subjekt för att bilda en preciserad mening som predikat.

Därtill behövs det ibland predikatsfylland eller en preciserande adverbial eller objekt uttryck.

Subjektet kan ytterligare preciseras med attribut.

Viktigaste satsdeler i det svenska språket är därmed PREDIKAT och SUBJEKT.

1.PREDIKAT är det som händer, har hänt eller ska hända. Predikat är alltid ett verb, Det kan bestå av flera ord: hjälpverb och huvudverb. .

Ex: Det regnar. Det ska regna i morgon. Någon röker. Man får inte röka inne. Vem vill läsa texten först? Kan du översätta tecten? Vi måste översätta några ord.

2. SUBJEKT (den som utför handlingen) kan preciseras med olika attributer.( subjekt + predikatsfyllnad).


Ex.: Blomman är vacker ( adjektivattribut till subjekt) Den gula maskrosen är en vacker blomma. Det regnar. Det ska regna i morgon. Någon röker. Man får inte röka inne. Vem vill läsa texten först? Kan du översätta tecten? Vi måste översätta några ord.

3. ATTRIBUT En satsdel som är substantiv kan få bestämningar som kallas som attribut.

Satsen kan ha


4. OBJEKT och


5. ADVERBIAL

Predikatets handlingen riktar mot objekt.

Adverbial kan precisera handlingens rum, riktning, tid, orsak, sätt och grad.

Ex: ( objekt) Skolbarn läser olika ämnen.

Ex.: (adverbial) De studerar mycket flitigt här i denna stad.

Satsen kan ha PREDIKATSFYLLNAD, om predikatets verb är ofullkomligt och behöver komplettering såsom verben att vara, att bliva, att heta, att kallas för.

Klassrummet är bra. Det blir varmt. Mannen i texten heter Göran Nilson. Texten kallas för En Familj.

SATSANALYS

Dagen (SUBJEKT; subst, ental, bestämd)

är (PREDIKAT, akt.presens, sing.III person)

vacker (PREDIKATIV, adjektiv, N-form).

Vi (SUBJEKT, pronomen, plural, I person.)

läser (PREDIKAT, akt.indikativ, presens)

svenska.

(OBJEKT, subst., ental, obestämd).

Klockan ( SUBJEKT, subst, ental, bestämd)

är (PREDIKAT, akt. presens.)

tio.(PREDIKATIV, numeral, kardinaltal).

Vi (SUBJEKT, pronomen, plural, I person)

började (PREDIKAT, akt. , ndikativ, imperfekt.)

här (ADVERBIAL, rumsadverb)

samtidigt. (ADVERBIAL, tidsadverb)

HUVUDSATS.

Varför skrev jag inte det, fastän jag hade planerat att göra det, vill du veta det?

Du lovade, att du skulle skriva brevet idag.

Ja, det lovade jag.

Varför skrev du då inte det ?

Jag hade inte så mycket möjligheter, då jag jobbade övertid och därtill måste jag också göra ett ärende på vägen hem.

Jaså? När ska du skriva brevet ?

Inte idag i alla fall, men kanske på morgon bitti hinner jag med det, om det nu inte händer något , som skulle ändra mina plan.

Satsernas indelning och förhållande till varandra
Modifierad text. Källa. Hermods korrespondensinstitut år 1945. Svenska språkets sats och formlära.

• (1) En indelningsgrund är följande:

En sats innehåller ord, som har olika funktioner och de kallats satsdelar:
(subjekt, predikat, objekt, adverbial, attribut, predikativ).
En hel sats själv kan också ha någon av dessa funktioner i förhållande till predikatet eller till subjektet i exempel 4.
1. SUBJEKTSATS
2. OBJEKTSATS
3. ADVERBIALSATS
4. ATTRIBUTSSATS
5. PREDIKATIVSATS

Till exempel
1.
Att eleverna har verkligen gjort alla beräkningar själva, betvivlas inte.
Vad betvivlas inte?
Att eleverna har verkligen gjort alla beräkningar själva,
Denna sats är allltså SUBJEKT till PREDIKATET betvivlas.

2.
Varför sade du inte, att du skulle komma?
Satsen att du skulle komma är OBJEKT till PREDIKATET sade(Huvudsatsen är frågesats)

3.
Ni har rätt att avbryta kursen och sedan fortsätta , där ni slutade.
Satsen där ni slutade, svarar på frågan var? och är alltså ADVERBIAL till huvudsatsens predikat. (Huvudsatsen är påståendesats).

4.
Vi mötte en ung man, som var mycket lik vaktmästaren.
Den understrykna satsen är ATTRIBUT till substantivet man, som är huvudsatsen objekt.

5. Kallas detta, att du sköter din tjänst?
Vid kallas (i betydelsen benämnas) står SUBJEKTIV PREDIKATSFYLLNAD.

att du sköter din tjänst är som SUBJEKTIV PREDIKATSFYLLNAD till huvudsatsen kallas detta

• (2) En annan och viktigare indelnigsgrund

är den ställning av beroende eller oberoende, i vilken den ena satsen står till den andra:
HUVUDSATSER och BISATSER

HUVUDSATSEN innehåller huvudsak.
BISATSEN innehåller bisak. BISATSEN kan ensam inte utgöra någon mening.

SATSBINDNINGAR kan göras m h a samordnade konjunktioner
HUVUDSSATSBINDNINGAR kan samordnas med hjälp av och; eller; icke blott- utan även; men; antingen -eller, ty; såväl - som; dels-

Även två eller flera bisatser kan sinsemellan förenas med en samordnande konjunktion och bilda en BISATSBINDNING.

Konjunktionen samt kan användas mellan huvudsatser endast om dessa har någon satsdel gemensam.(Samt förekommer inte i talspråket. Det ersätts med ock)
Konjunktionen samt kan användas mellan två bisatser, även om båda är fullständiga.

Ex.

Jag skriver ett brev samt skickar det idag.

• SATSFOGNING

Underordnade konjunktioner inleder alltid bisatser.( Se: Oliga slag av bisatser).

En i satsfogningen förekommande bisats kan antingen utgöra en omedelbar bestämning till huvudsatsen eller vara bestämning till en annan bisats eller vara samordnad med en bisats.

Den bisats som är bestämningen till en huvudsats, kallas en bisats av första ordningen.

Jag skrev inte brevet, som jag hade planerat.

En bisats, som är bestämning till en bisats av 1:a ordningen, säges vara en bisats av andra ordningen.

Jag skrev inte brevet, som jag hade planerat, ty jag hade inte så mycket tid.

En bisats, som är bestämning till en bisats av 2.a ordningen, säges vara av tredje ordningen.

Jag skrev inte brevet, som jag hade planerat, ty jag hade inte så mycket tid, eftersom sista bussen skulle just åka iväg.

En satsfogning som omfattar bisatser av 2:a och 3:e (osv) ordningen, kallas en sammansatt satsfogning.

• ORDNING mellan huvudsatser och bisatser kan vara mycket växlande.

Bisatsen kan gå före huvudsatsen, stå inskjuten i huvudsatsen eller följa efter huvudsatsen.

• KOMMA-tecken

Mellan huvudsats och bisats sättes komma. Står en bisats inuti en huvudsats, måste den både framför sig och efter sig ha ett komma. Man sätter alltid komma kring bisatsen.

• Exempel: Huvudsatser och bisatser som är av 1:a eller 2:a ordningen.

Huvudsatser (med tjocka bokstäver ) och 1:a ordningesn bisats.

• Hör du, att någon knackar på dörren?

• Äpplet faller från trädet, när det är moget.

• Om det blir vackert väder i morgon, går vi till skogen.

• Eftersom han höll på svettas mycket, drack han vatten ur sin fjällflaska.

• Gossen ville inte säga, vad han hette.

• Vad han själv tänker och gör, tilltror han även andra.

• Minns du det ställe, där du tillbragte dina första levnadsår?

• Den, som sår vind, får skörda storm.

Huvudsatser med bisatser i flera olika ordningar låter byrokratiskt. Exemplet är från året 1945.

Ex.
Jag sade honom, att
om han ville lyda mitt råd, (2:a ordningens bisats)
det bästa vore, ( 1: ordningens bisats)
att han öppet och ärligt tillstode sin föreseelse, ( 2: ordningens bisats)
i vilket fall han kunde vänta överseende, ( 3:e ordninges bisats)
vilket däremot icke vore möjligt, ( 4:e ordningens bisats)
om han tege och låtsade om ingenting ( 5:e ordningens bisats)
såsom han tidigare gjort ( 6:e ordningens bisats).

• Huvudsats och överordnad och underordnad bisats.

Domaren fann, ( huvudsatsen är överordnande till bisatser)
att den anklagade hårdnackat vägrade att uppgiva, ( överordnad bisats)
med vems hjälp han kommit in i lokalen. (underordnad bisats)

• Bisatsbindning ( med och)

Ex.
Det värv,
som jag åtagit mig
och åt vilket jag ägnat alla mina lediga stunder,
är nu äntligen avslutat.

(Bisatserna är inskjutna i huvudsatsen.
Bindande konjunktion är och).

• OLIGA SLAG AV BISATSER

• KONJUNKTIONSBISATSER inledas av en underordnande konjunktion.

innan, om, att, eftersom, fastän
Det vanligaste slaget av konjunktionssatser är att- satserna, dvs de satser, som inledas med att.

Jag försöker skriva mitt ansökan, innan tiden går ut, eftersom sådan tjänst intresserar mig, fastän arbetsplatsen ligger tidsmässigt långt borta härifrån, om man inte har egen bil.
Innan du hinner bli färdig, går bussen.
Du gör mig glad , om du säger, att du kommer till festen, eftersom de andra kommer också, fastän alla har även annat att göra den dagen.

• RELATIVA BISATSER inledas av ett relativt pronomen eller ett relativt adverb.

som, där

Jag kommer. som jag har lovat, dit där vi beslöt att träffas.

Varje turist, som vill vara ärlig, får erkänna, att detta är ett ställe, där lugn och frid råder.

• INDIREKTA FRÅGESATSER inledas av ett frågande pronomen, ett frågande adverb eller en frågande konjunktion.

Ex.

vad, varifrån, huruvida

Jag hörde inte, vad du sade. Jag vet inte, varifrån kommer den nya eleven. Man vet inte, huruvida omfattande den kommande influenssan skall vara.

Varifrån kom tidningen och vem skickade den, ingen visste
Ingen visste, vad hon hette eller varifrån han var kommen.
Man frågade, huruvida han hade varit närvarande eller inte.