Svenska verb(2)

• Verbin taivutus
• SVAGA VERB

De svaga verben kan indelas i tre konjugationer eller böjningssätt.

• Största delen av svenska verb hör till den första (I) konjugationen.
• Den första (I) konjugationen: infinitivet ändas på a . Detta a förekommer i alla verbformerna.(T.ex. att arbeta, arbetar, arbetade, arbetat)
  

• I den andra(II) konjugationen ändas verbet också på a. Men detta a finns ej i andra verbformer. (T.ex. att leka, leker, lekte, lekt; att läsa, läser, läste, läst; att leva, lever, levde, levt )
  

• Den tredje (III) konjugationen saknar ändelse och slutvokalen i stammen är alltid något annat än a. (T.ex. att sy, syr, sydde, sytt; att bo, bor, bodde, bott; bete, beter, betedde, betett)
  

Ändelserna i tabellform: ( Verbform ändas på ...)

	infinitivet	presens	imperfekt	supinum
I KONJUGATION Verb slutar med a-vokal.	- visa	-r visa/r	-de visa/de	-t visa/t
II KONJUGATION	-a kräv/a mät/a	-er kräv/er mät/er	-de/-te kräv/de mät/te	-t kräv/t mät/t
III KONJUGATION	- bo	-r bo/r	-dde bo/dde	-tt bo/tt

Tabellen visar att man kan gissa vilken konjugation det är i fråga när man tittar de andra verbformerna (- undantag infinitivet). Om man ser en av dessa verbformer kan man bilda de andra formerna.

I den andra (II) konjugationen visar sig imperfekt formen ha en fonetisk växling i sin ändelse (-te/de). Efter konsonanterna k, p, t, s, x kommer det en ändelse -te, och i andra fall -de.

att leka- lekte; att svepa, svepte; att mötta, mötte; att läsa, läste; att växa, växte; att väva, vävde)

Obs: Ändelsen -er, som finns i presens-formen, försvinner, om verbet har i slutet en lång vokal och r eller l.

att höra, hör (kuulla), att föra, för (viedä), att lära , lär (opettaa), att fara, att far (matkustaa), att tåla, tål (sietää), att stjäla, stjäl (varastaa)

• STARKA VERB

Dessa verb hör till den fjärde(IV) konjugationen. Infinitivet och presens bildas som i den andra (II) konjugationen. D.v.s. att infinitivets ändelse är a och presens har en ändelse som är -er.
Men imperfekt-formen bildas utan ändelse och i ställe byts vokalen i verbstammen. Även i supinum kan ofta hända ändring av vokalen. Supinum ändas på-it.

. Mutta imperfekti muodostetaan ilman päätettä vartalon vokaalin muutoksella. Myös supiinissa tapahtuu usein vokaalin muutos. Supiinin pääte on -it.

I tabell visas hur olika verbformer ändas.

IV KONJUGATION	infinitiv	presens	imperfekt	supinum
	-a skriv/a bryt/a bind/a	-er skriv/er bryt/er bind/er	- skrev bröt band	-it skriv/it brut/it bund/it

Änding av vokal i olika tidsforme är inte alldeles utan regler. det finns vissa regler.

De vanligaste ändringar visas här nedan. Största delen av de starka verben hör till de tre första serierna. (i-e-i) (u/y-ö-u) (i-a-u) . Ganska vanliga seriee är också (a-o-a) och (ä-a-u).

1.	i	e	i	(vokalerna är långa)
	lida, lider,	led,	lidit
2.	u/y	ö	u
	bjuda, bjuder,	bjöd,	bjudit	t
	krypa, kryper,	kröp,	krupit
3.	i	a	u	(vokalerna är korta )
	hinna, hinner,	hann,	hunnit
4.	a	o	a
	fara, far,	for,	farit
5.	ä	a	u
	bära, bär,	bar,	burit

Exemple om andra inte så vanliga serier:

låta, låter, lät, låtit	(å-ä-å=
slå, slår, slog, slagit	(å-o-a)
äta, äter, åt, ätit	(ä-å-ä)
komma, kommer, kom, kommit	(o-o-o)
sova, sover, sov, sovit	(o-o-o)

Om ett starkt verb bildas med hjälp av prefix( förstavelse) eller suffix (ändelse) eller en partikel, böjs detta verb som dess grundform. Därför blir gruppen av de starka verben ganska så stor, fast det egentligen inte finns så många starka verb.

T. ex.

beskriva, beskriver, beskrev, beskrivit (skriva)
förhålla, förhåller, förhöll, förhållit sig (hålla)
brytas, bryts, bröts, brutits (bryta) angripa, angriper, angrep, angripit (gripa) Lång eller kort form? Äldre form är längre än den nyare formen. att ta( taga) tar, tog, tagit att be( bedja) ber, bad, bett att bli( bliva), blir, blev, blivit att dra( draga), drar, drog, dragit att ge(giva), ger, gav, givit HUOM: att ha( hava) har, hade, haft ( Detta är ett svag verb ) Den längre formen används inte som verb mer, men det förekommer i andra ord som har gjorts av dessa verb Arbetsgivare arbetstagare, blivande föredragande havandeskap bedjande